Najad 390

Bilder Najad 390























































































































































0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tillbaks i Hofterup


Home sweet home

Efter att Kerstin lämnat Virgin Islands fick jag några veckor för mig själv innan det var dags att lämna över rodret till Hugo, Thomas, Göran och Thord som, efter att sett min "annons" på FB nappade på chansen att få till sig ett eget äventyr.

Under dessa veckor passade jag bland annat på att få lyft båten och rengjort botten. Efter rengöringen ökade båtfarten med nästan 2 knop. Detta kommer säkert inte minst killarna som seglar hem båten att uppskatta.

Dagarna innan nya besättningen kom till Road Town träffade jag båten Angelina med Mats och Eva. Ett kärt återbesök då vi senast sågs på Lanzarote. Vi gick gemensamt till West end där jag lockade över till Indigo med en påskmiddag (spagetti carbonara) och ett glas rött vin. Även Carpe Mare med Anders och Katarina dök upp dagarn efter utanför Spanish Town på Virgin Gorda. På kvällen satt vi alla ombord på Indigo för den sedvanliga Sundownern. Sedan var det dags för RoadTown på Tortula där nya besättningen anlände den 19 April. Den 20 April hade jag födelsedag och blev bjuden på middag av grabbarna. Tack än en gång.




skrapning av botten före högtryckstvätt







Under alla sjötulpaner hittade vi propellern



Marinbiologiskt mångfald


Hemseglargänget

Från vänster Thomas, Thord, Göran och Hugo

Efter några dagars provsegling och genomgång av båten var det så dags för mig att lämna den goa värmen.

Sparsam som man är valde jag ett lågkostnadsalternativ vad det gällde flygbiljetten hem. Före att jag steg ombord på St Thomas med destination Fort Lauderdale fick jag i mig en tonfisksmörgås på flygplatsen då jag i min tro trodde att jag skulle få en kopp kaffe eller något på flyget. Men inte ens lite vatten bjöds det på. Sedan var det dags för resan USA till Oslo. Sak samma här. Personalen ombord hade en lista med dem som beställt mat i förväg. Detta hade jag missat så det blev ytterligare en bantarresa. Att köpa en påse jordnötter för  30 kronor kände jag inte för. Väl hemma dock hade Kerstin ordnat med en härlig plankstek som vi avnjöt nästan hela familjen. Det vara bara Marie och Martin som saknades.

Väl hemma hos Kerstin är aktivitetsprogrammet spikat med Stockholm till helgen för att se Fantomen på operan med bl.a. Peter Jöback och vardagen tar vid med nytt jobb fr.o.m. Maj.

Kerstin och Janne gör final av Västindien


Många vackra båtar finns det

Kerstin:
Det går snabbt att vänja sig vid värmen (konstant 27-29 grader och molnigt ibland, dock inget regn) och det fantastiska vattnet (konstant 26-28 grader, vilket gör att till och med en badkruka som jag inte tvekar att bada!
Det som är lite svårare för mig att vänja mig vid är tempot. Janne blir nog lite stressad av att gå upp redan vid 8-tiden på morgonen, äta frukost och sen ska vi ge oss iväg till ett nytt ställe för att hitta en ankringsvik :-) Ja, varför stressa? Vi har ju inte precis några tider att passa...

Jost van Dyke är verkligen en av pärlorna här! Jättemysig pytteliten genuin by nere vid vattnet. En vit sandstrand helt försig själv utan turister, härligt! Det var så mysigt så vi glömde bort att äta lunch. Jag gick till något som heter Rudys market, där man kunde handla lite förnödenheter. Inga prislappar på något alls och mörkt som i graven var det, kändes som jag var inne i någons hem. Det jag fick ihop för att stilla hungern blev choklad, någon rödaktig läsk, bananer och tortillachips. När jag kom till "kassan" frågade damen som kom ut från de bakre environgerna, vad jag ville betala!? Jag har väl ingen aning, men jag klämde till med 10 dollar, det var på tok för lågt, hon ville ha 15. Men vi landade till sist på 11 dollars.




typiskt "shoppingställe" på Jost von Dike

Nästa dag bar av till en ankringsvig på norra Tortula, vilket var ett turistställe. Ankringen var gungig på grund av nordliga atlantvågor som rullade in  och vi hade svårt att lägga till med gummibåten då vi skulle iland, fick köra rundor för att till sist våga oss in till bryggan där vågorna sköljde in. Gummibåten förövrigt,
är numera reparerad med det medhavda reparationskitet från Sverige, så det kändes bra. Då jag först kom ner och vi tog förta turen innan reparationen kändes det som att åka runt i en aladåb.

Även i denna viken fick vi se en och annan sköldpadda som vågade sig upp till ytan, bara hälsa lite för att snabbt försvinna ner igen.


Utsikt från baren. I fjärran skymtar man ön Jost von Dike

Dagen därefter så var det då dags för Virgin Gorda. Efter ca 4 timmars motorgång lade oss så  på en boj (den enda lediga) utanför Spanish town, mitt emellan två tankfartyg. Det kändes som att vi låg mitt ute i Atlanten och guppade. Här kostar det 2 dollar per person för att gå in till land med gummibåten.

Alternativet till att ligga på boj är klart att gå in i hamnen men på Virgin Gorda kostar det 72 USD per natt, så lite gungande får vara OK.

Vi hade ganska mycket sopor med oss som vi ville göra oss av med och då skulle det kosta ytterligare 2 dollar per soppåse! Nej minsann, vi gick i stället runt med våra soppåsar och hittade en soptunna här och en där (kostade inget). Vi gick också in på Virgin Gorda Yacht Harbour för att förhöra oss om de har möjlighet att ta upp båten för rengöring av botten. Det har växt så mycket alger och annat sen Indigo lämnade Barsebäck i juni förra året, så det drar ner hastigheten. Kan vara skönt för Hugo & Co, som ska segla hem båten, om den har ren botten så det inte behöver ta flera månader för dem att ta sig hem. 11 dollar/fot skulle det kosta. Får se om det hinns med.



Jollebryggan i Spanish Town



Här trivs jag bra



Och här trivs vi bra



En simtur i grottorna på väg till devils bay




Lite "internetande" blir det varje gång vi kommer iland, och då får vi sitta på en bar/restaurang som har gratis Wifi, men det kostar i öl istället.

Efter ännu en gungig natt utanför Spanish Town så skulle vi göra utflykt till The Baths och Devil´s Bay på Virgin Gorda, en halvtimmes promenad ungefär, i gassande solsken. Janne, Robban och Louise var ju där för någon vecka sedan och jag är verkligen glad att jag också fick se detta paradis. Fantastiskt fint! Som i en saga...

Efter en magisk "promenad" in i grottorna där vi också tog oss ett dopp i det kristallklara vattnet. Sedan blev det ett lunchbesök uppe på "toppen", innan det var dags att gå tillbaka till gummibåten och lite proviantering i matbutiken. På eftermiddagen seglade vi vidare till Peter Island, en jättefin ankringsvik. Vi kom dit vid 19-tiden, precis innan det blev mörkt.

Nu börjar mitt äventyr närma sig sitt slut, oj vad dagarna har gått fort! I lördags seglade vi till West End på Tortula, och Sloper´s Hole, där vi fick tag på den sista bojen. In till Pusser´s Bar & restaurang för internetande och en "Pain killer". På kvällen blev det restaurang-besök, även då på Pusser´s. Fantastiskt god fisk åt jag (Red Snapper).





dagen efter gick vi bara en liten bit till St John och Francis Bay, och nu är vi alltså åter på US Virgin Islands (USVI). Alla dagarna då vi varit på British Virgin Islands (BVI), har vi varit där "illegalt". Janne för att han är utcheckad från BVI och incheckad på USVI. Jag för att jag anlände till USVI och är aldrig inregistrerad på BVI, men det är ingen som har kollat det så vi har sluppit både böter och fängelse :-)

Janne får berätta vidare om hur det blev med in- och utcheckningen när besättningen kom...

Ska jag sammanfatta denna vistelsen i Karibien så är det: otroligt fint vatten och bad, avkopplande, varmt och dyrt :-) Denna gången känns det lite lättare att åka hem, Janne kommer hem bara 11 dagar efter att jag anlänt svensk mark. Bye bye for now!

Virgin Islands del 2




Inflygningen till US Virgin Islands - där någonstans är Janne

Janne:
Robban och Louise har nu lämnat och jag är åter själv. Efter ny bunkring i Road Town drog jag vidare runt Tortula och stannade i olika ankringsvikar för rekognisering av bästa stranden innan Kerstin skulle komma. Under ett av dessa stopp träffar jag på båten ISA (gamla bekanta från Spanien - Mats och Marie) på ön Marina Cay. Här blev det rundvandring, fika med sockerkaka (som jag bakat) samt ett besök på lokala baren med vars en "painkiller" i glasen.


En av invånarna på St John...





Galet!!


 
Då tiden för mitt visum för BVI börjar lida mot sitt slut gick en av dagarna åt att försöka fixa in mig till USVI.
Detta är i sig inte så enkelt som det låter. Att ta sig in i USA är lite komplicerat.
För det första behöver man ett Esta som man söker på internet. När väl detta var klart fick jag ta färjan från BVI till USVI för att checka in mig själv som person.
Härefter färja tillbaks till BVI för att hämta båten och segla denna till USVI. Med färjebiljetter, ut- och inresestämplar etc kostade kalaset ca 1000 sek. Varför man inte kan komma inresande med egen båt och checka in i just USVI förstår jag inte.




Rätt så hyfsat badvatten



Stilstudie av hamnen i Cruz Bay. Här checkar man också in till USVI.


Efter några dagar så kommer då Kerstin till St Thomas på USVI och det känns bara så fint. Tänk att bli omhändertagen och ompysslad under 10 dagar:-). Efter en första kväll för ankar på St Thomas seglade vi så över till ön ST John. 
Som Kerstin såväl nämner är i stort sett hela ön en nationalpark. Man värnar om undervattenlivet och istort sett all ankring sker på utlagda bojar för att skona bottenmiljön mot släpanda ankarkättingar.
Viken som vi ligger i ikväll, Maho bay är känt för sina sköldpaddor. Här har jag legat tidigare dagar och haft sällskap av dessa härliga varelser. Ture turtle, som tydligen har sin matplats sidan om min båt dyker upp vid ytan för att ta ett andetag eller två innan han försvinner på nytt. Då jag snorklar runt honom simmar han på ca 5 meters djup och betar av sjögräset.

I samma vik för några dagar sedan träffade jag på båten Fragancia. En Bavaria 44 från Stockholm med skepparen Janne och tre betalande vänner till honom.
Janne kom paddlande en eftermiddag och bjöd över på en "sundowner". Också besättningen från en amerikansk båt med tre ungdomar var med och vi hade en härlig kväll tillsammans. Bobby som skepparen heter seglar runt med två hundar och två tjejer. Dom försörjer sig på att filma deras äventyr och lägga ut detta på Youtube. Sök gärna på "sailing doodles" för att kolla in deras filmer. Bobby filmar bl.a. med hjälp av en drönare och jag har fått fina filmer på min Indigo tagna från luften.




Hotellet på Marina Cay.

Kerstin:
Så var det då äntligen dags igen med den stora lyxen att än en gång få komma ner till Karibien och min älskade.
Jag har aldrig varit förtjust i amerikanare (har dock inte alls några förutfattade meningar) :-), och efter flygresan ner så blev jag inte mer positivt inställd.
Efter utfrågning i London, vart jag skulle, vad min man hette, jobbar han där på en båt, har du någon adress där (nej), var jobbade jag, vad heter företaget, hur många jobbar på den avdelningen, vad heter mina föräldrar, skostorlek osv (nåja inte det sistnämnda). Hela utfrågningen avslutades med "Oh goosh, what a beautiful sweater you have") :-)
På flyget London-New York, tuppade jag av (antagligen pga att det var trångt, varmt och inget syre), vilket ledde till stor uppståndelse av amerikanska medpassagerare och även besättningspersonalen, det var jag i och för sig glad över att de kollade upp mig så det inte var något allvarligt. Men en av dem: "Oh gooosh, what a Beautiful sweater you have"... Jag piggnade snabbt till, men fick ta plats inne i 1:a klass, kunde fälla fåtöljen helt och ligga raklång, extra uppassning osv osv. Ett tips på långflygningar: säg att ni mår dåligt så får ni kanske åka 1:a klass :-)

Väl framme på JFK Kennedy airport sent på kvällen skulle jag hitta till hotellet som jag bokat, ville inte sova över på flygplatsen. Fick tag på en sur taxichaufför som körde rundor, hotellet skulle ligga 700 m från flygplatsen. När vi så kommer fram till "hotellet" JFK Inn, inser jag att jag hamnat på ett lastbilschaffishak,
inget fel i det men ett sunkigare hotell får man leta efter för 147 USD. Det enda receptionisten säger är "Have you booked? It´s not allowed to smoke in the room. Oh gooosh, what a beautiful sweater you have. Breakfast at 6 o´clock". Hela hotellet stank rök, inne i badrummet var det heltäckningsmatta, frös så in i norden, var nog bara 14 grader i rummet och bara ett lakan att dra över sig. Nåja, fyra timmars sömn blev det i alla fall. Som väntat, bestod frukosten av bagels med sylt, muffins och tre andra sorters kakor.

Därefter iväg till flygplatsen och en 4 timmars behaglig flygning till St Thomas, US Virgin Islands. Möts av en sur gubbe i tullen, samma typ av frågor igen och om jag hade något att deklarera, dock inget "oh goosh..." :-)

Taxi till Red Hook bay, där Janne legat några timmar och snurrat runt för att kunna hämta upp mig vid bensinmacken. Tyckte inte det var värt att gå in i hamnen för 92 USD/natt. Körde ut en bit och ankrade. Oj så skönt att få träffas igen och vara i denna miljön! På kvällen blev det en tur in med den punkterade gummibåten till den lilla byn för lite mat.

Sjötaxin kommer för upphämtning.

Mötesplatsen


Dagen därpå gick vi till St John som också tillhör US Virgin Islands, inga stora avstånd här inte. Hela ön St John är en nationalpark och man får tydligen inte gå iland där. Man får ligga på bojar för 26 USD/natt. De är rädda om vattnet runt omkring så det som finns där nere inte blir förstört av alla som ankrar.


Här sköljer Kerstin av sig resdammet och Janne sällskapar.





Kerstins medhavda reparationskit till gummibåten appliceras. Och nu är den tät.... tycker Kerstin är skönt...

Idag 4 april seglade vi till ön Jost van Dyke, där vi kommer att ligga i natt, och färden fortsätter i morgon... mera kommer...

British Virgin Island (BVI) Roadtown Tortula

Jag lämnade Sint Maarten vid 16.00 på eftermiddagen för en nattsegling till BVI. Då seglingen tar ca 18 timmar och jag gärna kommer fram i dagsljus är detta att föredra. Seglingen gick fint i bra medvind men ganska "rulligt" mot slutet.

Vål framme gick jag rakt in i hamnen men blev utkörd av hamnkontoret då jag inte först besökt immigration office. Men jag måste ju komma i land för at göra detta var mina argument. Svaret blev att jag fick ankra upp utanför hamnen, ta gummibåten in till immigration för pappersarbetet, sedan tillbaks till Indigo för att åka in i hamnen och här kostade 700 sek per natt. Ovanpå detta kostar det om man vill fylla vatten eller använda el. Mitt ankare har således betalt sig många gånger om. 

Efter några dagar dök så Robban och Louise upp med färjan från USVI. Efter lite mat och incheckning i båten seglade vi så ut till ön Virgin Gorda. Virgin Gorda är en jättefin ö som bjuder på fantastiska bad i ett kristallklart vatten. Vi höll till vid The Bath och Devils bay för att sedan ta oss upp på nordspetsen där vi ankrade upp i Gorda sound några nätter.

Mat och restaurangbesök var jättedyrt så när det sinade i båtens matförråd seglade vi tillbaka till Road Town för att fylla på förråden. Robban och Louise skötte inköpen och själv cirkulerade jag runt i hamnen i väntan på matpatrullen. Efter en liten timma for vi så vidare till Just Van Dike. En annan fantastisk plats i dessa vatten. Fint vatten och vita sandstränder. Efter några dygn i White bay började det blåsa upp och vi låg inte längre säkert för ankare. Beslut togs att vi skulle flytta till grannviken och där lägga oss på en ankringsboj.

I skrivande stund är vi så tillbaka efter ca 1,5 veckors seglande tillsammans. I kväll sitter vi på marinans restaurang och lyssnar på reaggie musik live ihop med diktandet. I morgon tar vi alla tre färjan till USVI där Robban och Louise checkar in på hotell för deras sista nätter i Karibien för denna gång.

Själv följer jag med för att försöka få ett inresetillstånd till USVI. Enligt utsago från myndigheterna här på BVI ska det fungera om jag kommer med allmänna transportmedel tillsammans med mitt ESTA, och inte med egen båt. Härefter får jag färja tillbaka till BVI för att sedan segla med Indigo till USVI när väl passet har fått sin stämpel. Jag vill inte gärna kommentera USA och deras immigrationsregler men....


På vägen mot Devils bay på Virgin Gorda. Fantomen var inte hemma



Dom här gynnarna bodde på stranden och kom fram för att tigga mat då man låg och solade.



Devils bay

Mot devils bay



På väg till stranden


Och den vägen var ganska spektakulär



Ett starkt par



Ett ännu starkare par



Lite kvällsvickning innan sängdags



Robban har rott i land för ett av sina träningspass. Jag undrar om träningsmiljön påminner om "Painters Box"

Äldre inlägg